Det jag vill uttrycka mig om i detta inlägg är att ingenting kommer gratis. Att springa 14 km kan för många låta helt sinnessjukt långt. Det gjorde det för mig också för ett par år sedan. Varför utsätta sig för det liksom? Jag låg på mina rundor på 5 km och det kändes behagligt & jag hade inte en tanke på att överhuvudtaget springa längre än 5 km. Såg ingen direkt anledning till det.
Så började jag fundera & tyckte att 10 km vore coolt att ha sprungit. Men, här kan man givetvis inte gå på på en gång, utan det krävs träning. Jag provade 7,5 km & var helt lyrisk & överlycklig över att jag tagit mig runt rundan utan att stanna en enda gång. 7,5 km, sååå sjukt långt! Under sommaren 2010 sprang jag min första 10 km och tyckte såklart att det var helt sjukt det också. 10 km. 1 mil. Springa i en timme utan att stanna en enda gång, wow!
Sedan dess har distanserna ökat, blivit lite längre, och lite snabbare. Jag har under nästan tre års tid tränat på min löpning och nu känns 10 km som en fjärt. Och för att inte tala om 5 km. Det jag vill säga med det här är att det krävs träning för att komma dit man vill, ingenting kommer gratis & det är en ren sanning att det man tränar på blir man bra på.
Jag vill försöka inspirera genom det här inlägget & jag vill att andra ska förstå att det krävs träning för att komma dit man vill. Det är inte så att jag föddes till att ge mig ut från "scratch" & springa 20 km utan problem, nej nej. Och, vare sig man springer 1, 2, 5, 8 eller 30 km så är det skitbra! Jämför dig aldrig med andra som kanske har tränat längre på just den träningsformen utan utgå alltid från dig & dina egna förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar