söndag 30 september 2012

Oktober

Imorgon är det oktober. Dags att få ordning på kost och träning igen. På grund av överbelastad fot, har träningen uteblivit och man tappar motivationen helt och hållet. Så nu ska det bli rutiner igen, jag längtar verkligen! Åh, vad skönt det ska bli!

För övrigt har de tre senaste dagarna bestått av jobb/upplärning. Himla kul har det varit! Idag är det söndag, ledigt, så här ska förberedas matlådor inför veckan. Lovely!

Inflyttningsfest hos Petra igår också, jättekul och träffa alla! Hängde dock inte med ut, kände mig inte så pepp så jag kilade hem när resten gick ut. Skönt och slippa bakfylla iallafall, haha!

Dags att sätta igång med dagen! Ha en fin söndag!

tisdag 25 september 2012

Uselt

Igår var en usel dag. Riktigt riktigt usel. Idag är dagen lite bättre, men långt ifrån bra. Försöker iallafall hålla humöret uppe, det är ju inte så att allt löser sig genom att gå och vara tjurig. Svårt att hålla humöret ibland bara. Nåja, nya tag.

Vill knappt känna efter i foten, jag vill bara träna. Men får vila. Jag vet precis hur det blir om jag sätter foten på gymmet, jag kommer inte stå där och enbart träna överkropp (för att det är skittråkigt) så det är lika bra att hålla mig därifrån tills foten är bättre.

Imorgon vid lunch lämnar jag TT. Då är det min sista dag, troligtvis på riktigt denna gång. På fredag börjar en ny utmaning, jag kan inte annat än att hoppas att det blir liiite mer än vad som ännu har sagts! Det vore så kul!

Back to work på ett iskallt kontor med lindad fot! Haha.

måndag 24 september 2012

Efter regn kommer åska

Överbelastad fot. Kass lön som knappt täcker halva hyran. Överleva på sparpengar. Snart arbetslös. Kan inte träna på grund av fot.

Och NEJ, jag tänker inte tänka på barnen i Afrika!

En slant till övers? Eller kanske ett jobb? Heltid helst. Hör av dig!

Överbelastning

Det är iallafall vad jag googlat fram. Efter Stockholm halvmara fick jag känningar i min högra fot, på utsidan. Jag har tränat på ändå eftersom smärtan endast uppenbarat sig när jag stått och gått på foten. Det har alltså inte gjort ont när jag sprungit, kört indoor eller liknande.

Valde dock att undvika löpning hela veckan och har bara kört indoor, spinning och pass som inte belastar foten alldeles för mycket. Nu är foten dock INTE på min sida. Det gör ont när jag bara står upp. Detta är troligtvis en överbelastning, och för att det ska försvinna är det alltså vila som gäller.

Jag blir lätt irriterad och bitter när såna här saker händer. Visserligen är jag bara dum om jag inte vilar, men det är väl det jag får göra nu. Jag får helt enkelt gilla läget. Sådant är man ju ganska bra på iallafall.

Jag tror iallafall att "skadan" uppstått eftersom jag knappt sprungit längre än 10 km-sträckor i sommar, sedan helt plötsligt köra över 20-km. 


onsdag 19 september 2012

19 september'

I måndags valde jag att gå på Indoor walking. Tänkte att det skulle vara ett perfekt pass efter lördagens halvmara. Pressa ur den sista mjölksyran ur benen och köra skonsamt, helt enkelt. Men, så fel man kan ha... 48 timmars vila var inte tillräckligt. Det kan ha varit det jobbigaste passet i hela mitt liv?! Observera att passet var på bas-nivå. Haha, jag trodde helt ärligt att jag skulle dö. Benen skakade i andra blocket att jag var tvungen att sakta ner och typ sänka motståndet till det minsta. Ändå var det jobbigt. Haha. Gick ut därifrån och bara, herregud.

Bättre gick det i tisdagsmorse då jag valde morgonträning. 5 km på bandet i lugnt tempo. Kändes riktigt bra och var inte alls jobbigt, så då var väl min kropp nöjd med vila. Avslutade med lite mage!

Idag är det onsdag, jag körde Indoor igen på lunchen, gick toppen! Riktigt tufft. Nu ska jag snart bege mig mot member24 köra lite NTC.

Hjälpte Frida & Markus att flytta igår också. Alltså, mina biceps & mina axlar idag... Härliga kartonger fyllda med böcker. Haha, pain!

Nu; svira om till tränings-outfiten!


måndag 17 september 2012

15 september 2012 - loppet

Jag kände direkt under veckan som var att uppladdningen egentligen inte varit på topp under sommar. Alldeles för få löppass på längre sträckor, inga direkt snabba löppass för att öka farten, kosten har varit halvdan, alldeles för mycket fest och gottigheter. Sen att dessutom åka utomlands en vecka innan med en hel del onyttigheter där också. Trots att vi trodde att hotellets gym skulle vara mer utrustat än det var så uteblev alldeles för många träningspass. Uppladdning, sådär alltså.

Mitt sista pass innan loppet körde jag på onsdagen den 12 september. 7 km lugnt tempo, sega ben.

Trots att målet om att slå föregående tid på halvmaran gnagde i bakhuvudet kände jag ändå att kravet på mig själv efter den kassa uppladdningen inte kunde vara mer än att komma under 2 timmar. Det är väl ändå en okej prestation, tänkte jag. Pappa kunde inte vara med och starta på grund av svid i halsen, så jag var ensam denna gång.

15.45 står jag och väntar på att få starta. 16.15 var det dags för startgrupp D att ge sig iväg. Hög musik dånar ur högtalarna och jag känner mig rätt taggad ändå. Svårt att inte svepas med i stämningen! Nedräkningen börjar, och där var jag iväg. Precis när jag passerat "plattan" man kliver på för att chipet ska registrera min starttid hör jag pappas rop från publikhavet "det är inte så långt kvar!". Jajjemän... Då kör vi tänkte jag.

Jag har lite svårt att komma igång. Några kilometer tickar på, har kanske kommit tre kilometer och känner mig inte riktigt på topp ännu. Fortsätter att springa, får känslan av att det går för sakta. Alla runt omkring mig ser ut och springa så sakta. Jag måste nog öka lite känner jag, men vågar inte ta i för mycket, tänk om jag inte orkar. Aja, jag fortsätter väl såhär... Kommer upp vid Kungsholmen och passerar 5 kilometer, ligger rätt bra i tid som jag kan utläsa från klockan som tickar vid 5-kilometersmarkeringen. Väljer att inte fundera mer på tiden utan att fokusera på att känna efter hur löpningen känns. Efter cirka 6 kilometer början äntligen benen komma igång och segheten börjar släppa. Nu känns det lätt och jag svävar fram trots att känslan om att det går sakta fortfarande hänger kvar. Vädret är underbart, strålande sol och cirka 15 grader. Perfekt löpväder med andra ord.

Jag börjar närma mig 10 kilometer och tänker, oj, nu är det nästan bara hälften kvar. Det här går bra. Jag passar 10 kilometer och tittar på klockan som även här är placerad bredvid skylten. Oj, jag tror jag ligger rätt bra till, tänkte jag. Milen på ungefär 55 minuter, ja, men om jag lyckas hålla detta kan jag nog slå min tidigare tid. Det känns fortfarande bra i benen trots att min vänstra vad har stelnat till en aning, nästan som att jag nästan är påväg att få sendrag. Ignorerar det och fortsätter, det känns bra. Funderar ytterligare på mitt förra års Stockholm halvmara och grinar illa kring hur jag faktiskt kände då, hemska tanke.

Nu är jag på slottsbron och har snart sprungit 13 km. Pappa står vid slottet och när jag springer förbi ropar han att det ser bra ut och att jag ligger bra i tid, han följde mig via sms. Yes, tänkte jag, nu kör vi. Möter alla som precis passerat 20-kilometersskylten och försöker vända blicken åt andra hållet. Jag. Vill. Inte. Se. Jag har alltså nu cirka 8 kilometer kvar. Andas. Vägen upp efter 13 kilometer mot Söder är en seeeg backe. Når backens slut och snart ser jag 14-kilometersskylten. Mina ben. Jag börjar känna mig seg i benen och börjar bli trött i fötterna.

När jag närmar mig 15-kilometersskylten skiner jag upp. Jag ser 2-timmars farthållarna för startgruppen innan mig, vilket innebär att jag är garanterad att komma in i mål på 1 timme och 55 minuter. Är det sant tänker jag? Ökar farten litegrann och kommer ikapp dem. Lägger mig bredvid dem ett tag men kommer på mig själv, orkar jag lite mer? Jag är trött, men jag passerar dem ialllafall. Tänk att jag, kommer att komma in under 1 timme och 55 minuter. Jag vänder mig om några gånger efter jag passerat dem och snart ser jag dem inte längre. Oj, vad trött jag är nu. Jag är så trött i benen.

Springer ett bra tag och tror snart att 19 km-skylten borde komma när som helst. Springer och springer, är trött, tittar runt, publiken är rätt dålig på att heja och löparna runt omkring mig ser trötta ut. Ge mig pepp! Någon?! Jag behöver er! Till slut kommer en skylt... FAN, det var bara 18 km-skylten. Andas. 3 kilometer kvar. Hur ska jag orka? Cirka 16 minuter. Jag orkar.

Vid 19-km skylten kommer backen. Den fruktansvärda backen. Lååång och seg. Många löpare börjar gå. Det gör INTE jag. Hör en tjej ropa från publiken, "Kom igen, sista backen nu!". Just det! Sista backen! Ja, ja, ja. När jag tagit mig upp för backen är jag så seg, så trött i mina ben att jag knappt orkar släppa på i nedförsbacken. Känns som att benen bara vill vika sig.

Ända ner mot sista raksträckan är det svag nedförsbacke. Det känns okej, jag är snart klar. 1 kilometer kvar, ungefär 5 minuter och 30 sekunder. Tänker då "5 minuter är så lång tid", orkar jag? Jag är så trött nu. Jag vill bara lägga mig ner. Påväg upp mot mål ser jag pappa "Han ropar, det ser skitbra ut, SUPERTID". Jag blir nästan sentimental och helt lycklig. Försöker öka på sista målsträckan men är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Passerar 21-km... 0,98 meter kvar. Jag springer i mål, trampar på "plattan" och känner lyckan, och tröttheten, segheten, känslan. Den känslan. Är tvungen att stanna upp precis innanför mållinjen. Mina ben viker sig nu tänker jag. En funktionär säger åt mig att gå framåt så jag inte blir påsprungen, tror jag kläcker ur mig "Men jag är så trött...".

Möter upp pappa strax därefter och får ett glatt besked. Jag har slagit mitt personbästa med nästan 6 minuter. Min tid blev 1.52.47 vilket betyder att hållt en snittfart på cirka 5 minuter och 19 sekunder. Jag blir chockad, glad men framför stolt. Så oerhört stolt över mig själv! Vilken prestation! Håller krampaktigt i min medalj och kan nästan inte sluta titta på den. Det känns som att jag vunnit guldet, nästan. Känslan var, eller snarare är, helt obeskrivlig. Jag kunde inte vara mer stolt.

Tack för alla peppningar, lyckoönskningar och gratulationer. Jag är så glad!


söndag 16 september 2012

Stockholm halvmaraton 2012

Kunde inte vara gladare & stoltare över min prestation. Jag slog personbästa med nästan 6 minuter! Helt otroligt med tanke på sommarens träning & uppladdning. Det kanske är vila & öl som är den bästa uppladdningen? Haha.

Jag återkommer imorgon med en utförlig sammanfattning av loppet!

fredag 14 september 2012

Vad är NTC?

Hej!

Såg nu att jag  tidigare fått en förfrågan kring vad ett NTC-pass är och vart man hittar det. Jo, såhär är det.

NTC står för Nike Training Club och är Nikes egna app (till iPhone) med olika program som man kan välja att köra. Det finns 15-minutersprogram för den specifika muskelgruppen, till exempel mage, ben eller armar. Dessa 15-minutersprogram ligger under kategorin "Get Focused".

Sedan finns det 30- och 45-minutersprogram som ligger uppdelade i olika grader, beginner, intermediate och advanced. Dessa grader är baserade på hur mycket man i snitt tränar per vecka, men även om man tränar exempelvis 5 gånger i veckan och är advanced passar beginner-övningarna precis lika bra. Det handlar mer om övningarna svårighetsgrad, enklare övningar på beginner och lite mer krångliga på advanced om man nu ska förklara sig kort.

Som sagt, dessa 30- och 45 minuters program ligger blandade under kategorierna "Get Strong", "Get Lean" och "Get Toned". Där får man utifrån dagen välja vad man vill göra, vill man ha tyngre övningar väljer man exempelvis "Get Strong" eller vill man köra mer konditionsbaserad med lättare vikter väljer man en annan kategori. Det finns en kort info under varje kategori vad exakt man tränar.

Programmen löper på och det är på de längre programmen som man brukar få någon minuts vila. Men på de flesta 15-minuters programmen är det alltså 15-minuter hårdkörning, och tro det eller ej, man får en riktig genomkörare!

Varje övning visas med hjälp en liten film och du får alltså hjälp med hur du ska göra och hur övningarna går till. En supersmart app, som är gratis och kan användas av vem som helst!

Såhär ser den ut. Översta appen i appstore, sök på NTC.


torsdag 13 september 2012

Hemma!

Kom hem i tisdags så nu är jag tillbaka i verkligheten.

Började jobba direkt igår och jobbade hela dagen. Trots att mitt kontrakt gått ut på TT så kommer jag ändå vara kvar extra under hela september. Det känns bra! De har insett att de behöver mig ;) Haha.

Gårdagens träning blev 7 km löpning i lugnt tempo. På lördag väntar Stockholm Halvmara. Blandade känslor & just nu känner jag mig inte särskilt förberedd och har inget speciellt mål, iallafall inget mål som jag tänker gå ut med. Klart det finns något mål långt bak i huvudet, men ja, det får gå som det går, helt enkelt. Wish me luck.

Nu längtar jag efter lunch på jobbet. Hungrig och har godaste rätten idag!


söndag 9 september 2012

Last day

Imorgon är det tillbaka till verkligheten. Rutiner. Vardag. Jag ser faktiskt lite fram emot det, speciellt träningen. Nu ska jag njuta av sista soldagen här på Samos!

måndag 3 september 2012

Hejdååå!

Hejdå Sverige. Hej Grekland. Hej sol. Hej värme. Hej öl. Hej bränna. Hej god mat. Hej SEMESTER!