Jag säger bara nej. Eller blä. Eller kanske man ska gråta en skvätt.
Kristoffer muckar den 27 nov. Alltså om 8 dagar. Superglad inför det. Och så idag, när jag pratar med honom på telefon säger han att han anmält sig för att kanske åka på utlandstjänst. Då är det något som kallas beredskap från januari 2009 till december 2009. Så om dom ringer och vill ha in dom och han tackar ja är han borta i 6 månader i streck med 3 hemresor. På 6 MÅNADER!
Och han sa att det "skulle kanske vara kul". Jag började nästan gråta i telefon! Menar karln allvar eller?
Men, jag hoppas att han förståss svarar nej när dom ringer, om dom nu gör det. Jag orkar inte vara ifrån honom längre. Jag älskar ju honom och vill ha honom hemma nu.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar