söndag 29 september 2013

Tiden är skrämmande

God morgon!

Nästan en vecka sedan jag bloggade, otroligt dåligt av mig igen. Nåja, nu är jag här igen! Veckan har som vanligt gått fort. Jag & min grupp har övat spinning hela veckan i princip, vilket är skitkul såklart, men rumpan tycker annat, haha. Vi har läst rätt mycket anatomi & fysiologi också. Det är helt klart en hel vetskap allting!

I fredags begav jag mig till Västerås för att träffa mina fina vänner & kollegor från Outlet. Ello & Joanna hade styrt med mexikanskt tema och vi fick sombrero-hattar, mustasch, tacos & corona. Riktigt härlig kväll med härliga tjejer! Klev innanför dörren strax innan 03.00 på natten!

På lördagen ledde jag mitt pass som vanligt, det gick bra med foten! Jag har dock varit lite upp och ner i humöret under veckan, på grund av just foten. Som jag skrev i tidigare inlägg är det ju en opåverkbar situation, men man kan inte sluta tänka "tänk om jag hade struntat i löpturen..." & "tänk om jag hade satt ner foten lite mer åt höger...". Hjärnspöken. Det värsta var iallafall tisdag när resten av klassen springer intervaller och jag får stå och titta på, då var gråten i halsen alltså! Frustrationen.

I lördags efter passet begav jag mig till Sala och mötte upp resten av gänget! Vi hängde i Alex hus, lagade mat, kollade film, badade badtunna & hade det allmänt mysigt! Igår, söndag, drog vi oss tillbaka till Lillsved. 

Denna vecka väntar spinning-redovisningar hela veckan. Ett pass per dag blir det! Om inte mer då jag och min grupp ska öva lite mer, pju. Röven kommer inte vara glad sen! 

Och, på tal om min rubrik. Vi diskuterade det i helgen, att tiden går så fruktansvärt fort & hur tomt det kommer kännas när allt detta är slut. Ska man åka hem då? Och vara helt ensam i sin lägenhet utan att kunna gå ett par meter för att hänga med vännerna? Tiden går så otroligt fort & det skrämmer mig! 




Inga kommentarer: