Jag måste bara dela med mig av denna tanke som slagit mig varenda, och då menar jag
varenda gång jag är på gymmet och ska springa.
Säg att det finns
åtta löpband som står bredvid varandra. Och säg att det står
en person och springer på ett av banden, nästan alltid på bandet längst ut vid någon kant. Det kommer
en till person som vill springa. Denna person väljer då såklart det bandet längst ut i andra kanten, så långt bort från den andra springande personen. Den
tredje personen som kommer och ska springa väljer ett av de två banden som står i mitten, i försök att hamna så långt bort från de andra två som möjligt. Den
fjärde personen som kommer väljer givetvis det band som är så långt ifrån de andra tre som springer, men kan bli tvungen att ställa sig bredvid någon. Och så fortsätter det såhär tills någon är tvungen att faktiskt ställa sig bredvid någon. Är det någon mer än jag som tänkt på detta? Det är så fruktansvärt roligt för att det är precis samma sak,
varenda gång jag är på gymmet. Jag ska inte säga att jag gör annorlunda, för jag är precis likadan!
Är man rädd för närhet? Är man rädd för att lukta illa? Rädd för att den bredvid luktar illa? Rädd för att den bredvid springer snabbare och ger en prestationsångest? Jag har knappt svar på frågan själv!
